• Okategoriserat,  Presentationer

    NÅGRA FRÅGOR TILL HANNA

    Vi har fått några tittarfrågor till veckans gäst Hanna Lundström!

    Vad tyckte du om ad inspirerar dig?

    Stunder som är speciella för mig själv eller för någon annan,
    detaljer som är roliga, finurliga, vackra, fula, speciella. När saker
    går rätt och när saker går alldeles snett.

    Vad är det svåraste med att skriva?

    Det är svårt att skriva när jag vet vad jag vill skriva om men inte
    ännu vet på vilket sätt jag ska skriva. Då brukar jag ta en paus eller
    en promenad eller prata med någon om texten jag skriver på. Sen är det
    viktigt att minnas att till och med när det känns svårt att skriva kan
    det bli bra till slut.

    Hittar du på teman för dikterna först eller hittar du rimmen först och utgår från dem?

    Jag kommer nästan alltid på temat först och börjar bara skriva. Innan
    jag kommer på temat brukar jag ibland veta vilken känsla och stämning en
    text ska ha. Rimmen brukar hitta in i dikterna av sig själva när jag har
    skrivit tillräckligt många versioner av en viss text. Ibland går det
    tvärtom, att jag kommer på ett rim eller ett ord som känns så skojigt
    att jag måste bygga en dikt kring det, men det är ganska ovanligt.

    Vem är din favoritpoet?

    Barbro Lindgren och Eva-Stina Byggmästar och Emma Ahlgren. Sen
    tycker jag om musik med poetiska låttexter, sådana som är skrivna av
    artister som Laleh, Melissa Horn, Bo Kaspers Orkester.

  • Presentationer

    NÅGRA FRÅGOR TILL ANTTI

    Katsojamme esittävät Antille muutamia kysymyksiä!
    (svensk version av texten hittar du under den finska)

    Mitä piirsit pienenä kaikkein mieluiten? Mitä piirrät mieluiten nyt?

    Suosikkiaihe koulussa oli “oma aihe”. Nykyään hauskinta on piirtää yhdessä lapseni kanssa keksimiä tarinoita. Tällä hetkellä tarinoiden ja vauhdikkaiden tapahtumien piirtäminen on hauskinta. 

    Lapseni tykkäsi kovasti FLU-sarjakuvasta. Kerro siitä! Mikä on suosikkisi kulkuvälineistä? Mitä piirsit pienenä kaikkein mieluiten? Mitä piirrät mieluiten nyt?

    FLU-sarjakuva sai alkunsa Conrad Botesin pitämässä sarjakuvatyöpajassa, jossa piti yhden iltapäivän aikana tehdä sanaton sarjakuva. Joskus tuollanen aikarajotus voi olla tosi hyödyllinen. Piirsin aivastelevan linnun ja kuoleman hahmon kohtaamisen hautausmaalla, ja siitä se sitten lähti. Myöhemmin rupesin kehittelemään tarinasta seikkailullisempaa, ja aarteen etsiminen tuli mukaan kuvaan. Linnun jatkuva aivastelu, aarteen etsintä ja jatkuva kuolemanvaara onkin sitten olleet keskeiset jutut ja toimintaa luovat elementit seikkailuissa. Sanattomassa kerronnassa on minun mielestä hauskaa myös se, että lukijalle annetaan aika paljon tulkinnanvaraa. Minua kiinnostaa se, millaisia tulkintoja lukijat tarinoista keittävät kokoon!

    Uusia FLU-sarjakuvia ei ole tällä haavaa suunnitteilla, mutta tänä talvena on suunnitelmissa työryhmän kanssa julkaista FLU-mobiilipeli, jossa aivasteleva sankari yrittää pelastaa munia ja pikkulintuja synkässä säilykepurkkitehtaassa. 

    Mikä on suosikkisi kulkuvälineistä?

    Polkupyörä.

    *****************************************************************

    Vi har fått några tittarfrågor till veckans gäst Antti Ollikainen!

    Vad tyckte du om att rita som liten? Vad tycker du bäst om att rita nu?

    I skolan tyckte jag mest om fria uppgifter, där vi fick rita vad vi ville. Numera tycker jag det är roligast att rita historier som jag hittar på tillsammans med mitt barn. Just nu är historier och händelser med snabbt tempo roligast att rita.

    Mitt barn gillade FLU-serien massor. Berätta om den!

    FLU-serien kom till under en workshop som Conrad Botes höll. Uppgiften var att under en eftermiddag göra en ordlös, tecknad serie. Ibland kan tidsbegränsning vara väldigt nyttigt. Jag tecknade två karaktärer: en nysande fågel och döden. De träffades på en begravningsplats, och det var början till FLU. Senare utvecklade jag historien så den blev mer äventyrlig, och en skattjakt kom med i bilden. Fågeln som hela tiden nyser, skattjakten och den ständiga dödsrisken har hela tiden varit de centrala och actionskapande elementen i äventyren. Det ordlösa berättande tycker jag är roligt, eftersom det ger mycket tolkningsfrihet åt läsaren. Jag är intresserad av läsarnas tolkningar av berättelserna!

    Några nya FLU-serier finns det inte planer på just nu, men i vinter planerar jag att tillsammans med en arbetsgrupp ge ut ett FLU-mobilspel. I det försöker en nysande hjälte rädda ägg och småfåglar från en dyster konservfabrik.

    Vilket är ditt favoritfortskaffningsmedel?

    Cykel.


  • Okategoriserat,  Presentationer

    NÅGRA FRÅGOR TILL KATARINA

    Vi har fått några tittarfrågor till veckans gäst Katarina von Numers-Ekman!

    Vad är svårast under själva skrivprocessen?

    I början av processen är jag glad över att jag fått en ny idé, jag är inspirerad och skrivandet går enkelt. Men efter ett litet tag kommer alltid ett stopp och jag blir osäker på vart berättelsen ska ta vägen och undrar om den någonsin ska bli färdig. Det jobbigaste är att tvinga sig att skriva vidare i den situationen. Eftersom samma sak händer varje gång vet jag nog att jag kommer att få ny inspiration efter ett tag, men det kan ändå kännas svårt.

    Vilken var din favoritbok som barn, och varför?

    En av mina favoritböcker var Tordyveln flyger i skymningen av Maria Gripe. Den handlar om tre ungdomar som vattnar blommorna på en gammal gård i Småland under sommarlovet. De hittar en låda med brev skrivna av människor som bodde där på 1700-talet och börjar nysta upp berättelsen om deras liv. Boken är ett slags spökhistoria och är väldigt mystisk och kuslig på sina ställen. Min kompis Anna och jag skrev till Maria Gripe när vi hade läst boken och fick svar från henne. Det var fantastiskt!

    Vilka slags berättelser tycker du barnen behöver mest?

    Precis som vuxna behöver barn en massa olika slags berättelser. Till exempel berättelser som får en att skratta högt, som ger en tröst, som får en att tänka nya tankar, som tar en till nya världar och berättelser som får en att själv vilja hitta på berättelser.

  • Presentationer

    Några frågor till Cara

    Vi har fått några tittarfrågor till veckans gäst Cara Knuutinen!
    När blev du säker på att du skulle bli illustratör?
    – Jag har ända sedan liten älskat att rita. Som barn visste jag inte att man kunde jobba som illustratör utan tänkte mer att jag skulle bli konstnär. En tid funderade jag också på att bli veterinär eftersom jag älskar djur. Att rita djur, fantasivarelser och sagor blev dock allt viktigare. Jag började studera till lärare i bildkonst då jag var 19 år. Under studierna kunde man också studera illustration och om barnböcker så det valde jag såklart. Under studierna fick jag mina första illustrationsjobb. Det var nog då jag bestämde mig för att jobba med illustration.Men jag lämnade inte lärandet heller helt och hållet. Jag brukar vikariera ganska ofta i en lågstadieskola i Helsingfors. Förutom att det är roligt så är det också nyttigt eftersom jag gör illustrationer till böcker för skolelever.
    Vad tyckte du om att rita som liten?
    Jag tyckte bäst om att rita djur, speciellt hästar.
    Vad tycker du bäst om att rita nu?
    Jag tycker fortfarande mycket om att rita djur. Det bästa är nog att få illustrera en barnbok med roliga varelser.